Den 13e november var det Fars dag.
Som de flesta vet har jag inte längre någon pappa värd att fira eller ens ägna en tanke. Han har bränt alla broar och kommer aldrig aldrig bygga upp nåt igen. Han är förlorad. Och jag försöker glömma honom för var dag som går. Tyvärr finns det vissa saker som gör att jag påminns ibland. Men man får kämpa på ändå.

Men istället har jag VÄRLDENS BÄSTA nästan-pappa Stefan! Han är tamejfan helt outstanding. Så tack, tack för att du finns i mitt(våra) liv ♥