Igår kl.13.30 somnade en av de finaste damerna in. Hon har bott på ålderdomshemmet jag jobbar på. Trots att hon var dement och knappt såg något så har jag knappt träffat någon så genomsnäll och fin person som henne. Det gick snabbt på slutet och du hade ont. Men nu vilar du i frid. Du somnade in lugnt och stilla. Det är dina anhöriga lättade över.
Jag började jobba kl.16 så var inte med när hon somnade in, men hon låg kvar i sängen iordninggjord när jag kom. Med en liten blombukett i famnen låg du där så stilla och fint. Det såg precis ut som att du sov. Vila i frid fina människa.

Ibland kan döden faktiskt vara fin. Det värsta är dock att jag börjar tänka på när min egen mormor och morfar kommer gå bort i framtiden. Jag vet inte hur jag skulle klara det.





Detta var första gången jag har varit med om ett dödsfall på jobbet. Har väntat på det, då det är väldigt nyttigt att ha varit med om det när man jobbar inom sjukvården. Och apropå sjukvård börjar det intressera mig mer och mer. Hmm.. Vad ska jag bli när jag blir stor egentligen? Vad vill jag plugga till? Mäklare? Sjukvården? Något helt annat? Har nog lagt ner polisplanerna.. Tror jag? Måste ta itu med vad jag verkligen vill och kommer trivas med..